“Tänk mamma om du fått vara med …”

Från min plats i plena blickar jag ut över salen och ser 349 andra ombud. Här på Svenska mässan i Göteborg har vi sedan i onsdags valt ny partiordförande och debatterat från talarstolen sent in på kvällarna. Här har vi tillsammans fått vara med och forma vilken politik vi som parti ska tillsammans driva framåt.

Samtidigt som jag sitter här och tar in allt som hör en kongress till så far mina tankar tillbaka till min egna uppväxt, till den tiden som format mig till den jag är idag. Hur hade de beslut som vi tillsammans har tagit under de här dagarna påverkat mig och min mamma på 70-talet? 

Jag växte upp i en trerumslägenhet på Durrnäs tillsammans med min mamma. I min klass var det bara jag och en till som hade ensamstående föräldrar, alla andra hade kärnfamiljer. Jag minns än idag att jag var avundsjuk på mina klasskamrater som alla hade både en mamma och en pappa hemma. 

Ett starkt minne från min uppväxt är de gånger jag fick frågan om jag kunde stanna på middag hemma hos min bästa klasskompis Peter och hans familj. Ibland blev jag till och med bjuden att  äta pizza hemma hos dem, något som jag och mamma inte gjorde hemma. Nu i vuxen ålder förstår jag att det var ett vardagslyx som mamma inte hade råd att unna oss. 

Min mamma arbetade som löneadministratör och som barn reflekterade jag inte över vår ekonomi. Nu med mina vuxna ögon förstår jag att min mamma vände varenda slant för att få ihop vardagen. Tänk om hon hade fått ta del av vårt välfärdssamhälle med maxtaxa på dagens föräldraledighet, dagens semesterdagar, dagens bostadsbidrag, dagens maxtaxa i barnomsorgen och så vidare. Allt detta tar vi för givet idag, men dessa välfärdssatsningar kommer från den politik som Socialdemokraterna drivit sedan 70-talet.

Nu senast beslutade Socialdemokraterna att lägga fram familjeveckan  som en reform i budgeten för 2022, även denna reform hade hjälpt mamma att få ihop vardagen.

Det tråkiga är att fler och fler ropar efter bättre vård, skola och omsorg, men tror att lösningen är att rösta borgerligt. Mer privata vinster i välfärden är inte lösningen. Borgerligheten har aldrig velat ha en stor offentlig välfärd som skall finnas där för alla. I nästan alla välfärdsreformer som jag nämnt ovan har de borgerliga historiskt valt att rösta nej till.

Med alla dessa reflektioner färskt i minnet är det med stolthet som jag ser alla förslag som vi har klubbat igenom under min min första partikongress. Förslag som fortsätter att förbättra vårt fantastiska samhälle. Förslag som min mamma hade behövt under min uppväxt. 

Patric Lundström (S)
Kommunalråd

facebook Twitter Email